Vet inte riktigt vad som är med mig, om det är någon sorts vårdeppighet eller om det bara är skolan som spökar.
De senaste veckorna har jag känt mig uppgiven och konstig..
Känns som om jag lever på fel ställe, eller i fel tidsålder.
Mina dagar känns ändlösa, men ändå som om jag inte ens hinner stiga ur sängen innan jag ska ner i den igen.
Mina dagar är likadana.. samma sak dag in och dag ut, det händer aldrig något annorlunda.
Finns så mycket och göra och så lite tid, folk sätter press på en och en själv sätter press på en.

Ibland önskar jag att jag aldrig tagit upp en bok och börjat läsa, för det sätter griller i huvudet på en.
Man fylls av en längtan man inte kan göra något åt.

Jag behöver kontroll.. jag vill ha kontroll och jag klarar inte av när saker spårar ut utan att jag kan göra något åt saken

Kommer jag någonsin känna mig helt tillfreds?