Som kaniner ? Nej, som RÅTTOR

Något "roligt" hände idag, det är väll skoj på sitt sätt men det är något man kan vara utan!

Iallafall, jag skrev för ett tag sen detta inlägget Inlägget , där vi spekulerade i ifall Malfoy (Syrrans råtta) var gravid igen.
Men det var ju lite mer "haha skämt" för att hon gick upp så mycket i vikt, jag ignorerade det i tron om att det var min syrra som skämde bort henne med lite för mycket gott...

Anyways... Råttor är dräktiga i 21-23 dagar.
Vi räknade från då vi trodde hon var gravid, vanligtvist så syns det inte förens sista veckan, vecka 3 av 3.
Och då tänkte vi att om hon nu är det så borde dom komma vilken dag som helst.

Inget kom, vi kollade varje dag... hon blev lite smalare igen och vi trodde att det kunde varit för mycket av det goda eller kanske att hon var skendräktig.

Och eftersom hon inte blivit parad så var det inte mycket mer med det. Vi började slappna av.
Min syrra har en kompis som har en han-råtta, men vi har sagt till henne att det är viktigt att dom håller koll, för parningen händer ju på bara 1 sekund.

Han hade juckat på Malfoys skalle..... frågan är ju om hon då kan ha överfört något när hon tvättat sig senare, på intima områden.

Lååångsökt.. men ja?

Om det inte skulle legat 8 ungar under henne just nu, nyfödda.... så skulle jag inte heller tro på det.


Som tur är så har det ju gått ca 6 månader sen hennes förra kull... detta blir ju den sista.
Hon får helt enkelt inte ha med sig råttan nått mer när hon är med sin kompis.

Stackars råtta och stackars mig....

3 kullar per hona är det, inte mer för då är det bara taskigt.  Men jag vill då inte ha någon tredje kull efter det här.

Vi blev nyss av med min farsas råtta och hennes ungar och jag mådde piss med allergin och astman och nu kommer detta...

Efter detta vet jag inte hur mycket jag står ut med, med allergin.
Visst har inget emot ungarna, dom är goa och allt... men najjj
Det är ju faktist psykiskt och fysiskt påfrestande att må dåligt vareviga dag, och veta att det är något i ens hem som gör det.    och att det inte kommer gå bort förens djuret gör det.
Därför är jag inte alltid allt för ledsen när syrrans otaliga djur dör (elakt, javisst)

för det betyder ett kort andrum för mig, innan hon skaffar sig nästa pälsdjur....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0