Här är tjejen i denna fågelfamilj, Mitire den envise, en Morhuvad, 5 år gammal. Helt otroligt vad tiden gått, hon har gått och blivit en liten tanta!

Något som ibland händer med papegojor är att de favoriserar ägare (och icke ägare), gör de till sitt objekt av ägande, tillgivenhet eller tillochmed partnerskap.

Mitire bestämde sig en dag för att helt enkelt bara gilla min mor, och inte gilla alla andra. Vilket resulterade i att jag ibland såg misshandlad ut, och även har ganska mycket ärr kvar av hennes attackerande.

Morsan däremot dyrkar hon. Helt otroligt hur en fågel kan vara som dag och natt. Jag får snällt stå på avstånd och titta på tyvärr. Sitter jag för nära så flyger hon på mig och attackerar en i ansiktet.

Försöker därför hålla både morsan och brorsan på avstånd från Isildur och Anárion, så det inte händer samma sak igen. Dock verkar dom (än sålänge) vara rätt toleranta mot familjen, men fortfarande jag som är huvudpersonen i deras liv. Har dom väl bestämt sig, är det svårt att ändra deras tycke.



Utöver tråkigheterna, som tyvärr innebär att jag knappt kan hantera henne längre, så är hon en väldigt go fågel.
Som gärna visar vad hon vill ha genom att lyfta på foten! Så sitter man och äter middag så står hon och lyfter på foten tills hon får en liten mumsbit.

Hon älskar även att duscha i diskhon, men enbart huvudet :) Så får hon alltid sådana fina frillor efteråt! Lite punkfriss.

Hon brukade vara en riktig kelgris innan hon kom in i könsmognaden, nu får bara morsan kela med henne. Då kunde hon ligga i närmare en timme med en och bara mysa.

Isildur och Anárion är inte riktigt de mest keligaste gojorna, det är lite pet pet i nacken, sen springer dom iväg på nya äventyr...



Här ser ni den härliga dusch tekniken:





En surpuppa som inte gillar när jag fotar nära med kameran, ser man på hennes små pupiller. Det är tur gojor är lättlästa i kroppspråk.



Hon gillar att ligga en hel del på rygg, och ligger här och tuggar på sin fot, mot mitt ben.



Morsan får killa lite i nacken.